Det är tre dagar sedan mitt senaste inlägg, och vagnen har rullat upp till toppen, bergodalbanan som aldrig tar slut. Nu är allt bra, vi har pratat genom mycket och förhoppningsvis kommit fram till något som kan kallas ett harmoniskt liv.
Jag tänker svepas iväg och hoppas på att just den här gången är den gången som allting vänder för gott, att vår lilla familjevagn svävar omkring bland molnen för gott.
Vi är två i den här trasiga relationen, jag vet att mitt tålamod är slut, men jag måste nog skapa mig lite ny sådan om vi ska fungera, ingen är perfekt, och om min sambo gör minsta lilla fel (i mina ögon) då går jag i taket direkt, det fungerar inte om jag ska vara en ragata och han ska tassa på tå runt mig för att inte göra mig irriterad. Jag är nog en smula oresonlig ibland.
Kanske blir även jag vuxen en gång för alla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar