Snart börjar inskolning på dagis, det är alltså bara den här veckan jag har tillsammans med min lilla tjej, jag grämer mig lite över att mycket av hennes utveckling kommer nu ske på dagis, att jag kommer missa mycket och bara höra om alla stordåd hon urättat, men samtidigt är jag glad över att hon just kommer få utvecklas och lära sig av andra barn, att få leka.
Om jag känner min bebis rätt så kommer inskolningen gå galant, hon brukar inte vara direkt mammig när det gäller lek, när hon är trött kan hon gnälla efter mig, men annars är det fullfart framåt.
Det känns lite underligt att gå från detta mammaliv till någon form av blandning, jobbmamma. Jag får glädjas åt att jag är flexibel i mitt arbete och styr helt själv, var, när och hur jag jobbar.
Jag har nog kommit underfund med varför jag bloggar, jag skriver av mig lite om hur saker ligger till, för att sen någon dag kunna printa ut allt, min dagbok, jag älskar att gräva i gamla dagböcker och minnas tillbaka till gamla tider, får dock alltid en liten ångestklump över att dessa minnen aldrig kan upplevas och kännas av i nutid igen, vi blir äldre, jag har ingen åldersnoja, men dödsnoja, döden kommer ju med åldern om inget annat knäpper en innan. För tidig död är inte ok i vilket fall, så det vill jag inte ens tänka på, börjar bara gråta om jag sätter mig in i såna tankar. Japp, blödig är man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar