Jag mår faktiskt inte så bra, i själen vill säga. Jag har min dröm om en familj, mamma, pappa och barn. Jag vill inte separera av den anledningen, jag vill inte vara en av alla andra som har plast-, bonus-, styvföräldrar och barn till höger och vänster. Jag säger inte att det är något fel i alla dessa kombinationer, men jag vill för min egen del lyckas, men vi har redan misslyckats. Det tar bara tid att inse det, att ta det stora steget till separation, jag vet att min egna lycka kommer komma i och med att vi flyttar isär, idag går alldeles för mycket av energin till negativa tankar och handlingar, diskussioner, you name it!
Jag vill bara lyckas, trots att jag insett vad som måste göras så sitter en liten gnutta kvar, klänger sig fast vid en liten gren, det mesta av hoppet har trillat av pinn sen länge, men alltid ska det finnas en envis liten jäkel som vägrar ge upp, hur ska jag döda det sista av hoppet som finns kvar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar