jag är knäckt

jag har kommit fram till att jag ska försöka skaffa en heltidsplats till min tjej på dagis, så ska jag kanske ta och flytta från den här staden helt, jag har inget som håller mig kvar, möjligtvis mina föräldrar, det stöd som jag fått från dom är helt klart något som jag alltid kommer vara tacksam för, men kanske är det dags för mig att helt stå på egna ben. Min bror och jag kommer inte överens alls, vi har haft en väldigt bra relation tidigare, men något har hänt, det grämer mig och jag är faktiskt väldigt ledsen över att vi förlorat den kontakt vi hade.

Men allt skit som sker får mig bara att inse att jag måste flytta, vara själv med mitt barn, se till att hon mår bra, allt annat är sekundärt. Jag ger upp nu, jag ger upp, börjar om och ska kämpa för nya mål i mitt liv.

Jävla energitjuv!

när jag vet vad jag oftast skriver här så blir frågan ganska oundviklig, varför stannar jag kvar?
min sambo beter sig så illa, jag är så olycklig, så galet olycklig. Vi hjälps inte åt här hemma om jag inte krigar för hjälpen jag behöver, jag får knappt någon sovmorgon så jag kan ta igen krafterna för nätterna när jag har vårt barn, jag tar nämligen alla nätter med henne. Men när han är trött behöver han sova, jag har inte haft något problem med att ta henne varje natt, men när jag inte får avlastning i någon större bemärkelse så tar min ork slut, jag lider av sån sömnbrist, men jag har lärt mig att leva med den.. på ett ungefär.
Mitt familjeliv är med andra ord ganska skit. Han är så otrevlig mot mig, han säger elaka saker och när jag frågar varför så får jag svar som, jag är ju med dig.
Jag är så knäckt, jag orkar inte mer, men jag vet inte hur jag ska lösa min situation, vi äger lägenheten tillsammans och måste alltså sälja den, men jag skulle vilja flytta ut redan nu, bara plocka mina och mitt barns saker och flytta, börja om på nytt. Det är så långt borta, jag behöver pengar, pengar jag för närvarande inte har, i alla fall inte om jag ska skaffa boende till oss bara sådär, jag kan inte köpa något innan vi sålt den lägenhet vi har. Fast jag skulle inte ha råd ändå, jag jobbar inte så mycket eftersom mitt barn inte går heltid på dagis, visst, jag kan öka på tiden och det kommer jag att göra, men det tar tid och jag vill inte ha henne hela dagar på dagis i vilket fall.. men kanske måste jag.
Jag orkar inte med alla dessa tankar, fan vad jobbigt det ska vara att leva med en energitjuv

FAN!

Det här är fan inte ok, jag sitter ensam på julafton.. det har aldrig hänt förut, jag har nattat bebis och sambon är som sagt och dricker.. fantastisk julafton, att han inte ens tar hänsyn till sin familj, att ens för vår skull komma hem, det finns fler dagar på året att dricka.. ok, man måste inte göra julafton till världens grej, men nu är det så att julafton faktiskt är the shit, jag har alltid tyckt så. Ok, jag kan låta bli att känna att han måste vara här för att julafton ska vara bra, men det är faktiskt min sambo, min parter, far till mitt barn, så för mig är det viktigt, det är sjukt viktigt.
Fan, jag är skitarg, eller näe, det är jag inte, det känns så en snabbis när jag tänker på det, men det går direkt över till besvikelse och saknad, ledsamhet över att han förstör. Han förstör min jul, han har förstört en jul i mitt liv, - 2009. Jag litar inte på honom, det blir alltid något skit som ska hända, alltid ska han bete sig som ett litet as mot mig.. visst, vår dotter kommer inte komma ihåg ett smack av alla dessa gånger under tiden hon är så här liten, men det kommer ju fortsätta, det här är inte ett beteende han har som är uttänkt just för de unga åren i vår dotters liv, hade det varit det hade det varit sorligt på sitt sätt..

Jultomen kommer med sprit till familjerna..

julafton.. den har varit mysig till en början.
Jag har bastat med min lilla familj bakat pepparkakor har vi tom hunnit med.
Mina föräldrar kom och därefter även min bror.
Sambon skulle iväg och fira med sin familj en sväng för att komma hem till 18 igen, kl är nu tio i nio.. well, vad kunde jag förvänta mig.. men besviken är jag, vi skulle fira lite jul tillsammans när han kom hem, men det sket sig givetvis, konstigt nog är jag inte ens förvånad. Han lyckas alltid göra mig besviken, är jag krävande, det kan man alltid fråga sig, eller så kanske man kan förvänta sig att om vi bestämmer något på julafton så bör han kunna ta sin åtaganden som sambo och pappa, men icke, han sitter väl och dricker, då är alkoholen det centrala i hans liv, fantastiskt att det är så, när man vet att det är så, borde man inte lämna skeppet, det är inte nyttigt att en småbarnsfar hellre sitter och super på julafton, än att få tillbringa den tillsammans med sin dotter och partner.. alla har vi väl olika uppfattning om vad som är viktigt i livet, jag skulle bara önska att min sambo skulle prioritera oss före alkoholen.. Av att skriva ner det här blir det mer verkligt och kanske borde jag göra något åt saken innan det gått för långt, att vår dotter börjar förstå mer, att pappa är konstig, luktar konstigt, jag vill inte ha ett barn som av och till känner sig otrygg vid högtider som ska firas. Det har blivit så svenskt att supa till när tillfälle ges, det har blivit legitimt på något vis, de som råkar illa ut är barnen, men jag kommer inte låta detta påverka mitt barn, aldrig någonsin, sen kan hans familj säga vad de vill, men mitt barn hänger inte på deras tillställningar med massa alkohol

Aftonbladets läsare är idioter!

Uppdateringen i min lilla dagboksblogg är inte av det bästa slag, tur är väl då att ingen förutom jag själv läser den.
Måste bara ventilera min vrede gentemot inbicilla människor som tror att klimathotet ska vara något skämt.. enligt Aftonbladets omröstning så är över 50% av rösterna ett JA för "tror du att klimathotet är överdrivet", nej, det är inte ett direktcitat, orkar inte kolla vad den faktiska meningsbyggnaden var, men i vilket fall, hur fan kan man tro att med det vi gör mot naturen och vår faktiska miljö ska vara oskadligt, om det skulle vara av överdrift så skulle det kanske öppna ögonen för någon människa, men inte ens det kan det göra, när över hälften av oss i Sverige tror att det bara är BS.. jäkla idioter!

Jobb och bråk

Idag har det bråkats, sådär så att det gått överstyr. Nu är jag mest trött i kroppen, jag fick ett sms vid middagstid idag med en ursäkt, jag vet inte om jag ens bryr mig om en ursäkt, eller jo, innerst inne gör jag det, men i det stora hela vet jag inte om en ursäkt spelar någon större roll.. ite just nu i alla fall. Jag är matt i kroppen, min bebis sover inte bra på nätterna, vilket resulterar i att jag inte heller sover. Jag är med andra ord helt färdig.
Jag börjar dessutom att jobba på måndag, det kommer bli galet mycket på en gång, jag vet inte hur allt ska fungera, men vi får försöka lösa det, med vi menar jag mig själv, det är självklart jag som måste se till att pyssla ihop allt.. men jag är glad över att jobba lite på riktigt ett tag.

Jag tillägnar detta liv till..

min lilla familj ligger och sover, snart ska även jag gosa ner mig hos dem.
Det är fantastisk med kärlek som är villkorslös. Jag får däremot dåligt samvete för allt, jag vet att jag inte är en dålig mamma, men det dåliga samvetet kryper sig på och klänger sig fast i huvudet, om jag tex jobbar och hon leker för sig själv med sina leksaker, att jag borde kanske lekt med henne istället, det går ingen nöd på henne att underhålla sig själv och att inte ha min fulla uppmärksamhet hela tiden. Ändå kan man känna sig lite kass och det liksom suger till i magen för att man borde göra bättre.
Jag tror att det mest grundar sig i min ångest över livet och döden, tänk om hon skulle dö ifrån mig, skulle jag inte ångra att jag jobbat när jag kunnat leka med henne.. så jäkla löjligt att jag inte kan släppa mina skittankar. Jag är paranoid på något sätt, jag känner mig förföljd av olycka som inte finns, men jag tänker på den, olyckan kan vara framme när som helst, alla gånger går den inte att hejda.
Nä, nu lägger jag ner skittankarna för ikväll i alla fall, ska ligga och lyssna på min lilla tjejs små lugna andetag och lukta henne i håret, det är livet, att få vara nära sitt barn.
Jag älskar dig lilla tulta, mitt liv tillägnas dig.