Jävla energitjuv!

när jag vet vad jag oftast skriver här så blir frågan ganska oundviklig, varför stannar jag kvar?
min sambo beter sig så illa, jag är så olycklig, så galet olycklig. Vi hjälps inte åt här hemma om jag inte krigar för hjälpen jag behöver, jag får knappt någon sovmorgon så jag kan ta igen krafterna för nätterna när jag har vårt barn, jag tar nämligen alla nätter med henne. Men när han är trött behöver han sova, jag har inte haft något problem med att ta henne varje natt, men när jag inte får avlastning i någon större bemärkelse så tar min ork slut, jag lider av sån sömnbrist, men jag har lärt mig att leva med den.. på ett ungefär.
Mitt familjeliv är med andra ord ganska skit. Han är så otrevlig mot mig, han säger elaka saker och när jag frågar varför så får jag svar som, jag är ju med dig.
Jag är så knäckt, jag orkar inte mer, men jag vet inte hur jag ska lösa min situation, vi äger lägenheten tillsammans och måste alltså sälja den, men jag skulle vilja flytta ut redan nu, bara plocka mina och mitt barns saker och flytta, börja om på nytt. Det är så långt borta, jag behöver pengar, pengar jag för närvarande inte har, i alla fall inte om jag ska skaffa boende till oss bara sådär, jag kan inte köpa något innan vi sålt den lägenhet vi har. Fast jag skulle inte ha råd ändå, jag jobbar inte så mycket eftersom mitt barn inte går heltid på dagis, visst, jag kan öka på tiden och det kommer jag att göra, men det tar tid och jag vill inte ha henne hela dagar på dagis i vilket fall.. men kanske måste jag.
Jag orkar inte med alla dessa tankar, fan vad jobbigt det ska vara att leva med en energitjuv