Håhåhååå, givetvis så fick inte mitt toppenhumör hålla i sig, min sambo kom hem.. tänka sig att man verkligen kan börja ogilla någon som man älskat till döden, jag kände ett sting av kärlek till honom idag, men det varade inte länge, allt är som vanligt igen, negativ energi i vårat hem, stackars min lilla tjej, hon får höra oss jämt, och små barn förstår mer än vad man tror, hon måste väl snappa upp vibbarna, det är inte ok, inte någonstans. Fan vad ledsen jag blir när jag tänker på att hon lever i detta, själv är jag vuxen och väljer på något sätt detta själv, så länge jag inte valt bort detta liv så kan jag inte gnälla så mycket, det är som tidigare påpekat det där jäkla hoppet som spökar.
Jag vet inte riktigt vad vi ska ta oss till, varför är jag så naiv och tror att det går att lösa saker..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar