mitt barn är ett långt ögonblick

Jag söker mig tillbaka till ämnet med vänner, jag har en vän som jag känt i kanske 20 år, vi har umgåtts av och till, i vuxen ålder har man nog kunnat kalla oss goda vänner den största delen av tiden, denna vän har ännu inte träffat mitt barn, att få barn är väldigt stort, om inte det största och att en vän skickar nåt grattismeddelande via fejjan känns kanske ok, om hon i alla fall kommer och hälsar på inom några månader, men nu har snart ett år gått och ännu har hon inte träffat min underbara, visst, jag kan inte tvinga någon att träffa mitt barn, men jag känner inte att det är en vän till mig längre, en bekant, en ytlig bekant.
Det är lite tråkigt att ens vänner inte vill dela stora ögonblick i ens liv, detta ögonblick har kunnat delas med mig vid många tillfällen eftersom hon finns kvar förhoppningsvis så länge jag lever.

Är jag egoistisk som känner så här? Borde mina vänner kunna strunta i att jag skaffat barn utan att jag tar åt mig personligen?