Mamma och jag?

Klockan har blivit halv tio, nu hänger jag upp mammarocken för i alla fall 30 minuter, dessa ska ägnas åt att jobba, glo och liksom bara leka mig själv.
Det härliga i dag med att vara sig själv är att ungefär inte finnas, när man blir mamma så är man inget annat längre, i alla fall inte på bra länge, många vänner försvinner, säger absolut inte att det är deras fel " buubuu jag platsar inte i mina vänners liv så de ringer inte mig längre", men mammarollen tar väldigt mycket tid och engagemang. Och att lära sig att leva med sig själv som två personer är lite av en kamp, inte en kamp mot varandra, men bara att få det att på något sätt fungera, jag har börjat nu när bebis snart är ett år att komma in ett liv där även jag får plats med mina egoistiska behov, kanske kommer jag få mina vänner åter, eller så har vi gått skilda håll för att aldrig mötas igen, men på vägen kommer ju givetvis nya människor.
Jag har nog idag endast en riktig vän kvar, alltså en vän som man pratar med om allt, rings med varje dag, oj, se där, nu ringde hon...