Nu är det bra

Något har hänt på riktigt, kanske en liten fe som med sitt trollspö sprinklat ner lite kärleksdamm på oss, eller så är det så enkelt som att jag sov borta med vår bebis för att visa att jag faktiskt kan lämna honom om inte vi löser våra problem.
Vi har hittat tillbaka till de personer som vi en gång var, de personer som en gång blev kära i varandra.
Nu är jag lycklig med min familj och jag är tacksam, jag tänker vara tacksam för allt positivt som finns i mitt liv, det känns automatiskt lite bättre då.

Mitt älskade lilla barn har dessutom börjat gå, hon har tagit några steg här och där innan, men igår släppte det, hon går, hon går omkring och skrattar, helt fantastiskt att se sitt barn utvecklas, givetvis med en gnutta vemod i hjärtat, hon blir faktiskt stor tjej, inte längre min lilla bebis.