Ner i djupet

Jag är kär i mitt barn, hon är ett mirakel och jag kan inte förstå hur jag ska kunna ha henne i mitt liv endast så länge jag lever, våra liv är så korta, jag vill aldrig behöva vara i från henne, inte ens döden vill jag ska kunna skilja oss åt, jag blir olycklig i hela själen av tanken att jag någon gång måste lämna henne. Det är fantastiskt att ha ett barn, kärleken är så stor och obeskrivlig, men just av den anledningen så vill jag kunna älska henne i all evighet, hur ska man kunna lämna sitt barn för att aldrig ses mer, vad är då meningen med livet och kärleken, med alla känslor som man känner.